-

tycker ni det är okej att skylla på hur man har det hemma ? Beteér man sig som skit kan man väl inte påpeka att det är ens uppväxts fel, visst, det kan alltid bero på det. Men man måste ju kunna fixa till det isf, jag tycker inte att du ska kunna kalla folk vafan du vill , bara för du växt upp med det?

nåå, just nu känner jag att alla tankar kom på engång. jag tänker så huvudet knakar, det funderar inte längre. hur kan liksom folk säga att jag sprider glädje ? jag gråter så ofta som jag får tid till det. tårarna bara rinner och riunner pågrund av alla lustiga röster jag hör i huvudet. jag hör dem varje dag hur dem påpekar hur dåligt jag gör allt jag gör. hur kan rösterna orka hålla på? bara för dem ser hur mycket jag sjunker neråt mot botten? Domma rösterna gör mig förstörd, helt totalt förstörd. Men ni gillar det ? hur kan folk sjunka så lågt att dem bedömmer folk utan att känna dem?

att säga att någon sprider glädje, det är jätte kul att höra tror jag nog. men vadå brukar jag tänka? ser dem inte det som finns inuti, ser man inte hur jobbigt det är att leé ? Ser dem verkligen inte alla tårara som verkligen trycker för att komma ut? jag brukar även fundera på hur man tänker som person, jag tar ibland illa upp och brukar då tänka på att dem verkligen itne ser, men hur ska dem egentligen kunna se alt som döljer sig ? hur ska en person som inteknappt känner dig kunna se från början vad som döljer sig ?

jag förstår verkligen att folk tycker det är konstigt att man tar illa upp. men jag tror faktiskt itne det bara är jag som gör, jag tror faktiskt inte jag är ensam. jag tror vi är många som döljer våran insida.

men att känna vänskap, är inte det viktigt ? men då ställer jag mig frågan. vad är vänskap egentligen ? är  det en vän som ställer upp ? eller är det den där som har det där lilla extra, som ser allt och lite till? Men är det egentligen bra att ha en sådan vänskap? Varför ska det finnas olika sortes vänskaper då? Om vi säger såhär, jag har lite mindre än 600 vänner på facebook , jag har ca 300 vänner på msn, men hur många av dem är egentligen mina vänner ? Visst, jag kan ju själv bestämma om jag ska acceptera dem eller inte, men dem flesta har du ju endå endast för att veta vad som händer runt omkring i kommunen där du bor. finns det ens någon som har ca 200 vänner verkligen ?

men vad tycker ni är viktigast, några få som står dig väldigt nära, eller många som du inte har sådan skit bra kontakt med ? egentligen tycker jag det är viktigt med både, med tanke på att det endå är vänskapen som är en stor glädje i livet, en stor grej som vi alla lever upp med. vi alla får ofta höra att man måste hålla sig vän med den och den annars kanske den och hans/hennes gäng går på dig. men jag menar , varför ska någon bli utstött för att den inte är som alla andra? men det finns ju inte ens någon som är normal, ordet normal förekommer inte, det finns inget som är normalt. ordet normalt finns tillochmed bara inom sverige. vi alla är olika, men vi är bra på något vi gör. det finns alltid något som gör en speciell.


texten blev rörig, jag vet, men nu har jag ingen ork att fixa till att.